Grundsjön by

Grundsjön 1784

Historien om ett finnpörte

 


Grundsjön i Ovansjö – en skogsby med 300-åriga anor.

 

På gränsen mot Svärdsjö ligger den s.k. Stocksbotrakten. Det är fyra små byar: Vattan, Lövåker, Grundsjön och  Stocksbo med tillsammans ett 40-tal gårdar. Den odlade jorden ligger i Storåns dalgång och strax bredvid löper stora Bergslagsvägen efter grusåsen. Hela bygden utom Grundsjön är belägen intill landsvägen. Bebyggelsen i trakten kan räknas från slutet av 1500- och början av 1600-talet.

  Grundsjön ligger mitt inne i skogen, cirka 2 km. från landsvägen. Byn består av endast två gårdar och ett fäbodställe. Den har dock sin historia. Första bebyggaren var en finne. Enligt ett i gården bevarat släktregister kom han dit 1621. Det var nog en idedalisk plats: högländ, stenig mark, lämplig för svedjebruk och strax intill en skogstjärn samt ängar lämpliga för myrslåtter. Genom giftermål med bygdens folk blev släkten försvenskad och nybyggarportet växte ut till en bondgård. Den odlade marken var obetydlig, men hemmandets skogsmark utjorde omkring 1,500 tunnland.

  I början av 1700-talet delades hemmanet i två delar,en brors- och en systerlott.Den förra omfattade 1000 tunnland, förblev ej så lång tid självägande.Under senare delen av 1700-talet såldes gården till brukspatronsläkten Uhr. Därmed förvandlades gården till en torplägenhet,och så är förhållandet ännu i dag. Den mindre gården däremot behöll sin självständighet genom långa tider.

  Enligt en tradition som mycket starkt fortlevat genom tiderna, hittades en gång vid odlingsarbete,en silverkanna i ett stenröse vid Grundsjön. Detta hände under senare delen av 1700-talet.Vid den tiden fanns i gården en gosse med ovanlig läslust. Det var med honom som med Esaias Tegnér under barndomen, att när han sattes att vakta kreaturen, han allt annat, om han hade. En bok i händerna. I det ovanliga silverfyndet sågo föräldrarna en Guds skickelse. Sonen skulle få studera till präst. Silverkannan såldes till brukspatron Uhr, och de penningar som erhöllos blevo grundplåten till sonens studier.

  Han hade också framgång på sin bana. Efter hemmet antog han namnet Grundén, blev med tiden kyrkoherde och kontraktsprost i Tillinge och Svinnegarns församlingar i södra Upland, där han avled i slutet av 1700-talet.

  Som bevis på sin tillgivenhet för barndomshemmet skänkte han dit sitt porträtt i olja. Före sin död. var han lång tid sängliggande ,sjuk:' Under denna tid skrev han varmhjärtade ocn allvarliga maningar dels till sina församlingsbor, dels till sin blivande efterträdare. Ett exemplar av dessa tal, vackert präntat, skänktes också till hemmet i Grundsjön.

  Silverkannan skulle sedan av brukspatron Uhr ha skänkts till Ovansjö kyrka. Huru mycket av verk1ighet, som ligger bakom tradtionen, är ej så gott att avgöra. Ett är dock visst, nämligen att brukspatron Johan Uhrs änka den myndiga. Anna Christina Mackei skänkt kyrkans största silverkanna. Den är tillverkad i Tyskland. Kannan var troligen ett krigsbyte, som hemfördes under 30-åriga kriget, och av en eller annan anledning gömdes. Enligt sägnen skall det finnas ännu en silverbägare gömd i Grundsjön. Man har i ibland under  mörka kvällar sett eldar, glimma över platsen, och åtskilliga ännu levande personer ha varit med om  att söka efter dyrgripen.

  En synnerligen högt aktad ägare till Grundsjön var bonden Olof Zakrisson, född 1800, död:1882.  Han hade typen av en verklig patriark. Gestalten var  kraftig och reslig och karaktären fast. I allt var han en hedersman. Till kyrkan var det nära två mål, men trots avståndet besökte hälften av gårdsfolket gudstjänsten varje söndag. Ibland användes häst, men under tider med ansträngande körslor, finga hästarna vila, och man gick till fots. Det blev således nära fyra mil fram och åter. Sedan skolhuset i Stocksbo i slutet av 1860-talet blivit uppfört brukade en del av inbyggarna samlas där på söndagarna. Vanligt var då att Olof Zakrisson läste predikan  ur någon postilla. Inbyggarna i avlägsna byar brukade ha kyrkkvarter i gårdar på Åsen, där de alltid kännde sig som hemma, då de  kommo fram till byggden. Före sin död, bestämde Olof Zackrisson, att vid hans begravning skulle begravningståget köra över gårdsplanen vid den gård på Åsen där han under sin långa levnad haft kyrkkvarter.

  Den siste inom den 300-åriga släktkedjan, som ägde Grundsjön var den under innevarnade höst vid 76 års ålder avlidne Per Brolund. Under krigsåren då priset särskilt på skogrika egendomar steg alldeles, fabulöst sålde han Grundsjön för högt pris till Mackmyra' sulfitfabrik samt flyttade ned till Stocksbo, där han förut köpt ett hemman med stor areal odlad jord men mindre skogsareal. En av Brolunds söner arrenderar nu jordbruket i Grundsjön.



För alla ädle Herrar och danemän

 

För alla ädle Herrar och danemän som thette bref Händer förekomma ser eller läsas höre: betyger iag Hans Larsson Risanesander under lagman i Gästrikland och i Häradshöfdinge ställe i tierp och wendela Härader och härmed witterligt giör, at år Christii 1643 then 2 Noweb tå iag lagting hölt med allmogen i Ofwansiö Sokn å rätten tings dag och stad uti befallnings mansens öfwer gästrikeland med Gefle bergs och stad erliga och beskedlige män Per Johanssons närvaro, samma tid berättade desse ärlige och beskedlige män Per Johansson på Åsen, Länsman, Hans Larsson i Wästerberg, Anders Nilsson i Sund, Olof Jönsson i Norrberg och Lars Olofsson i Högbo. At the före nämde åhr tre weekur för mikels mässa hade rålagt et torp Grunnsjö benämt, som Mårten Philipsson besitter och Brukar på bro byggarnes och wästerbergarnes och wästerbergsborna. Then andre står i myrsveden. Then tredie på en hälleklippa, thet siette på granåsen. Thet sjuende i storfinsweden. Then åttonde tweras rån står på en hälle klippa thet nionde ??fåsen som wisar in i Stoksbo rågång der och är et twärröö.

  Wart fördenskull och af rätten sagt at förenämda rör skall wara om förenämde grundsiö torp, och förböds Mårten Philipsson och hans efterkommande at giöra häremot eller hugga swedieland eller rödningar utanom

 Förenämda Rågång, wider wars 4e marker och arbetet förwerkat, icke eller tilfogas Mårten Philipsson något innanom före nämde Rågång wid förenämde straff.

  Desse Ärlige Edswurne män sute i Nämden Anders Persson i Högbo, Hans Larsson i Wästerberg, Anders Hindersson i Bakberg, Olof Persson i Storwik, Anders Nilsson i Wall Erik Olofsson i Jerbo Erik Persson i Högbo Olof Jönsson i Norrberg, Anders Nilsson i Sund, Anders Hansson i Norberg Lars Olofsson i Högbo til närmare wisse och bättre förvaring trycker iag Hans Larsson Risanes Sander mitt Samt nämden Socknens Signete å Ryggen å thetta bref som gifvit är

 

Anne Loco et Tempore ut Supra

(Plats och tid som ovan)

 


Stenröset som gav kyrkan både präst och vinkanna



Halvannan mil västnordväst Ovansjö kyrka och ett par km på sidan om den urgamla landsvägen mot Svärdsjö blänker Grundsjöns lilla vattenspegel mellan höjderna. Till denna avkrok i världen kom i början av 1600-talet Mats Persson Finne för att skapa sig ett nytt hem i det främmande landet och till den ändan köpte han 1618 mark för 60 daler penningar. Vid Grundsjön drog han sedan från ris och rot upp ett toip, som med tiden skulle utveckla sig till två riktiga bondhemman. Traditionen berättar, att Mats utlovades så mycket mark däruppe kring sjön, som han kunde ringa inpå en enda dåg, men han var tydligen snabbare i skogen än väd löftesgivama förutsatt, ty när hemmanet 1643 rålades, visade det sig att hans egendom omfattade bortåt 1500 tunnland.

  I Grundsjön växte hans son Hindrich Matsson upp och blev så småningom sin egen, men tiderna var oroliga, och när han 1629 togs ut till knekt på kapten Hans Fläsks kompani gästrikar, sålde han samma år hemmanslotten till sin syster Mariet Matsdotter och hennes man Mårten Philipsson (d. 1657). Själv följde Hindrich med krigsfolket till Tyskland, och rulloma avslöjar honom som »död i Prytzen» (Preussen) troligen 1630.

  Mårten Philipssons sonson Mårten Jörasson (d. 1730) skrevs 1662 också ut som knekt för sin faders hemman, och detta var väl närmast orsaken till att gården övergick till hans svåger Olof Olofsson och syster Helena Jörans dotter, en kraftkvinna, som gick hädan först 1724 vid 102 års ålder.

  I början av 1700-talet var hennes sonson Olof Larsson (f. 1685, d. 1754) husbonde på gården, och under

hans tid inträffade en märklig händelse, som kom att sätta stora spår efter sig i släktkrönikan. En dag var han sysselsatt med att röja bort ett stenröse, och döm öm hans förvåning när han därvid helt plötsligt fick se en stor silverkanna glänsa biand stenarna. Det visade sig vara en praktpjäs om 41 cm höjd och 96 lods vikt, delvis förgylld och för övrigt vackert utsmyckad. I dess lock fanns en minnespenning med årtalet 1573 och inskriptionen »VERTRAU FEST - HOFFE DAS BEST» (Var stark i tron - hoppas det bästa!), och kannans hela utseende avslöjade den såsom ett gediget Lubecksarbete från tiden omkring 1600.

  Hur den tyska dryckeskannan kunnat hamna i stenröset vid Grundsjön är icke känt. Komminister K. G. Broberg har i en artikel i »Julhälsningar från församlingarna 1906» framkastat en gissning om att kannan skulle vara ett krigsbyte, som sedermera stulits från någon hemvändande knekt, varefter tjuven blivit ertappad och dödad, utan att någon annan kände till hans tjuvgömma, i stenröset.  Ingenting i landskapets gamla domböcker tyder emellertid på någon våldshandling av detta slag,  och den romantiska berättelsen, som veterligen ej heller har stöd i traditionen, får väl därför tas med en nypa salt.

  Grundsjöboriden sålde kannan till den välkände brukspatronen Johan Uhr, som i sin tur testamenterade den till Ovansjö kyrka, där den alltjämt gör tjänst som vinkanna, och de pengar, som grundsjöbonden på så sätt kom i besittning av, utnyttjade han till att låta sonen Lars (f. 1711, d. 1769) studera till präst. Lars, som slutade sina dagar som kyrkoherde i Tillihge, antog namnet Grunden efter sin födelseort, och hans son Anders Adolph Grundén var identisk med den prorektor, som efter Gävle stads brand 1776 dundrade ut sina svavelsdoftande trösteord till menigheten från predikstolen i Heliga Trefaldighetskyrkan.

  Lars Grundéns yngre broder Olof Olsson (f. 1716, d. 1798) blev kvar på fädernegården, som sedan ärvdes av dottern Margeta (f. 1747, d. 1813) och hennes make Olof Zachrisson. Den sistnämdes sonson, som också bar namnet Olof Zachrisson (f. 1803, d. 1883) och som gjorde sig känd som »ovanligt skicklig i olika slags slöjd», äktade »Ingelsgårdens» i Österberg arvtagerska Märta Jansdotter (f, 1805, d. 1873) och blev för en tid husbonde där, men återvände 1849 till Grundsjön för att överta fademehemmanet


Grundsjön

 

Brev till kungen

 

Gustaf Adolph med guds Nåde Sweriges götis

Och wendes Konung Storfurste till Finland

Hertig uti Estland och Karelen Herre utöfwer Ingermanland.

 

Wår gunst-nådiga vilja med gud allsmägtig tillförene. Wii Låte – Eder Christoffer von Wernstedt nådeligen förnimma, at denne brev visar Mats Pädersson uti Ofwansiö Sokn bevardes hafwer warit här hos os och Klageligen gifwit til Kienna at bönderne der i Soknen wilja drifwa Honomk af det torpet Han bor uppå, Grundsiö benämt, det hah för ty år sedan Kiöpt hafwer för Sextio daler penningar.

Hwarföre befalle wii Eder at I Härom låten förfara och låta honom besitta torpet så framt, det icke ligger någon Bolby til hinder och förfång, och der så är, då Kunnen I inrymma Honom et annat ställe, der Han kan giöra sig et torp af.

Gud befallandes af Stockholm d. 21 Aprill år 1621

Gustaf Adolphus

 

För alla ärlige wälförståndige manhaftige gode män som thenne min wittnesskrift Händer at förekomma, bekienner iag mig Hinrie Matsson uti Grunnsiö i Ofwannsiö Sokn at Hafawe burit och sålt mitt Hus och Jord Åker och Äng Skog samt alt annat behags ting som dertil Hörer åt min Systerman MårtenPhilipsson til at och egentlig sin lifstid samt efterkommande arvingar at bruka niuta samt behålla, föör tuhundrade fyratie dahler hwilka iag med min Hustru och barn hafwa upburit, och deras så wäl samtycke warit som mitt och derefter aldrig mer fråga eller spörja.

Wittna desse eftertecknade gode män som är Bängt Ruggtsson i Ofwansiö Sokn, samt Carl Jonsson uti Swerdiö, och mitt merke underteknat.

Datum den 28 Junii åhr 1629. M: M:   B. B. S:

Ändok är kallat til wittnes Märkil Hansson uti Sweström i Vika Sokn och Mårten Joensson i Smeby och Husby Sokn.

Daniel Matsson

H:M:

 

 

Stamtafla För grunsiö Åboer.

 

Mats Persson      finne

?ind: Matsson     -------------des Syster gift med 1) Mårten Philipsson

                                                                            2) Jöran Mårtensson (näms 1633. död 1657)

 

3) Helena Jörans dotter      8) Bonden Erik Jöransson  7) Soldaten Mårten Jöransson

 

4) Lars Olofsson                 9) Daniel Ersson

 

5) Olof Larsson                  10) Karin Daniels dotter

                                                   Gift med Anders Andersson

 

6) Olof Olofsson                11) Anders Andersson

 

At ofvanstående Afskrifter Kungl: Konung Gustaf Adolphs brev til Ståthållaren von Wernstedt, Mårten Philipsson Kiöpebref, och Lagmannen Hans Larsson Risanessanders Råläggnings bref alt angående grundsjö: i Ofvansiö Sokn, Äre med sine original skrifter lika lydande betyga.

 

  1. Biörkman J,W, Bihlfeldt.

 

År 1609 finns i mantalsregistret en förteckning under rubriken”Finnarne”, där för Grundsjön äro nämda Peder Andersson och Måns finne…..

 

Enl. 1620 års utsädeslängd fanns i Grundsjön. Mats finne samt husmännen Anders Andersson och Jöran Mickelsson. 

 

                                            Ur Kronans Allmänning av Martin Olsson

                                            Ovansjö Hembygdsförening. Jubileumsskrift 1982.

 

                      Wälborne Herr Häradshöfdinge samt den Högt ärade TingsRätten

 

Wij wärde högloflige Kungl. CammarCollegium, som högrättvisligen täkts hugna os Fattige Skattdragare emot Fru Anna Christina Nakeijs försök i Hammarby, at få lösa wår innehafwande Egendom uti Grundsjö til Skatte, medelst denne twistens hänwisande til laga undersökning och utgiörande wid denno lofliga domstol, och förse os nu om en lika owädlighet och rättwisa hos Wälborne Herr HäradsHöfdingen och den Högtärade Rätten ödmiukligen bediande, det följande skähl och omständigheten, som wij til wårt widare förswar hafwa at anföra, måtte uti så ömt som noga öfwerwägande tagas.

  At glorwyrdigt uti åminnelse Konung Gustaf Adolph uti des Höga skrifwelse/: här enförd sub:litt. A/ af d. 21 Aprill 1621 i Nåder täkts anbefalla des Troman och Ståthållare Högwälborne Herr Christoffer von Wernstedt at låta Mats Persson, som trij. År mäst tillförene kiöpt Grundsjö Torp för Sextio dahlr penningar, thet samma besittia, så framt det icke låge någon Bohlby til hinder och förfång, tå wälbemälte Herr Ståthållare hade at inrymma honom et annat ställe, det han kunde giöra sig et torp af.

  Således är onekligt at Grundsjö är kiöpt, men nu blifwer fråga hwem det är kiöpt och med hwad rättighet det är kiöpt. Aldrig kan thet wara kiöpt af någon Bolby, ty då hade Konungen aldrig tillagt dänna exeption: Så framt det icke ligger någon Bolby til hinder och förfång; och ännu mindre befalla des Ståthållare at inrymma Mats Persson et annat torpställe som icke låge Bolby til hinder, som ej kunde wara annorstädes än på Kronones jord; utan thet måtte nödwändigt warit kiöpt af Kronan, efter denne store Kånungen, säger absolute at Mats Persson det kiöpt hade för Sextio dahler penningar och så mycket mer som Kånungen befaller at honom skulle inrymmas et annat ställe af Kronones jord, som ei låge Bolby till hinder och förfång. Är det kiöpt så åtföljer ägandeRätt; är det kiöpt af Kronan så blifwer des ägandeRätt wart thet samma som Lag och Förordningar kalla skattRättighet, åtminstone ser at Konungen tillägger Mats Persson en sådan Rättighet, at hwarken bönerna eller någon annan där i soknen skulle mera kunna drifwa honom af detta torpet, och til den ändan befaller Ståthållaren at låta honom besittia torpet, man ser ei at skatterättighet innefattar någon större Rätt och förmån:

  Således lärerr af detta höga Document ljusligen kunna slutas, atskatte Kiöp af Grundsjö äger ei widare rum hwarken af en eller annan, ty det kunde aldrig skir utan at åboarnes rätt och besittning skulle blifwa kränkt och wald twärt emot denne Store Konungens ord och befallning.

Och må ingentaga något motsjäl, at här ei nämnes någon gången wärdering, at kiöpeskillingen är för ringa med mera utan komma ihug hwad tider då war. Tå wiste man ei af en så reglerad wärderingsmetod som nu; Tå woro ei så många Bruk och andra inrättningar som nu, hwilka nu mera sättia största werdet på skogen; utan då hade Kronan största afseende uppå tillkommande upodlingar. I synnerhet war dermed största atsigten med de många finnar, som blefwo inkallade uti denne store Konungens tid, somock denne Mats Persson war en finne, hwilken oftast stora Platser af Kronans Skogar blefwo tilldelta til upodling för intet, som äro Kronomän Mats Persson hade kiöpt sitt torp, ty tillade Konungen honom större Rätt, ja alt det samma man nu kallar Skatterätt, som aldrig tyckes böra få undangås des barn och efterkommande af dem, som til äfwentyrs för andra afsigter skulle nu vilja biuda mera för deras egendom.

  För någon widare upbudning i denna sak täckes den lofliga HäradsRätten anse at Hindrik Matsson, en son til förenämda Mats Persson, genom formeligit Köpebref/: sub lit C :/ försålt til des swåger Marten PPilipson Grundsjö Torp med hus och jord, äng och skog, til arf för sig och efterkommande arfwingar at bruka, nyttia och behålla för Tu Hundrade fyrtio dahlr, hwilket han aldrig kunnat giöra om han icke i Kraft af ofwan högtberörde Kungabref wetat sig dertil warit rätt jordägare, och at vi härstamma i rätt nedstigande led ifrån sammaa Marten Ppilipsson och således äro thes rättsinnehafware, ses benäget af närliggande stamtafla lit.C:/ ALT DETTA BESTYRKES ÄNNU Kraftigare deraf                 : not…..:o   At underlagmannen uti Gästrikland och HärdsHöfdingen Herr Hans Larsson Rizanesander låtit Marten PPilipsson öppet: kånungsbref af d 11 Novembr 1643, som här finnes sub Litt D hwarutinnan hwart och et trää runt omklring Torpet finnes uptaget; det han aldrig fördristat sig at giöra, ther icke wälbemälte Herr Underlagman för en afgiord sak tagit at detta Torp warit kiöpt af Kronan och är ei underligt at Grundsjö säges uti       Rågångsbref, hafwa legat på Broobyggarnes och Wästerbergbyggarnes            . tå hwarken Broo eller Wästerberg eller Grundsjö war ännu skilt ifrån Kronans allmänning utan hela tracten ansågs för Broobygge och Wästerbergs Bolstad, Broo och Wästerbergsbyggarne, hwilka, twifwelsutan såsom grannar hade warit de samma där i Soknen welat drifwa Mats Persson ifrån Torpet Grundsjö hweröfwer han sig hos Konung Gustaf Adolph beklagade, lära wä aldrig tillåtit, at afrösa detta Grundsjö Torp på deras    or dem til hinder och förfång utan påstådt at Mårten Philipsson efter     högt berörde Konungabref måtte uptagit annat Torp in på allmänningen    låta afrösat, som det yrkades, ty det war, är och blifwer liggande på Kronoallmänningen, men såsom til Skatte kiöpt, med sina Rör rundt omkring derifrån afskilt.

  4:o Härtill kommer slutligen at detta wårt Torp Grundsjö är långt öfwer manna minne kartlagt til 1½ öresland och derefter til Knekthåll inroterat ehuru det uti Kronones Jordböcker finnes wara för Krono uptaget, så kan det ei slå omkull ofta åberopade Höga Konungabref, som är äldre och tydeligen förmäler at Torpet är kiöpt; ty genom åboernes säkerhet och försummelse, aldenstund de alt hit intill ogwalde fåt besittia detta Torp under SkattemannaRätt hedet het lätteligen kunnat skie at de ei gifwit behörig underrättelse om Jordens rätta natur, hwilket Hans Kungl Majst uti des aller nådigste Resolution på allmogens beswär af d 29 Nowembr 1756. 41§ äfwen medgifwer på sådant sätt som oftast kunnat händt, men

  Derhos Nådigt stadgar, at sådant ei bör som hinder för förwerfwad skatterättighet åtminstone i wägen läggas.

  I stöd af alt hwad anfört är bönfalle wi ödmiukeligen, det täktes Herr HäradsHöfdingen och den Högtärade Rätten låta os få miuta meranämda höga Konung Gustaf Adolphs Bref, samt nyssnämde Kongl Resolution på allmogens allmänna beswär af des 41§ til goda och gunstligast bibehålla os wid besittningen af ägandeRättigheten til Jord, som för nyodlingarnas befrämjande af en så stor och mild Konung af Kronans allmänning, fastän för et ringare werde än wåra förfäder til Skatte såld och gifwen;hälst Kronan aielf aldrig giort os wår skattRättighet stridig; hwilket ännu mindre synes bör wara Bruk eller Provincial sohäffare tillåtet;

  Samt af lika Rättvisa och gunst befria os för all ny tillernad Refning och Skatteläggning, twart emot skattemannarätt samt både äldre och nyare Kungl Förordningar och försäkringar hwaremot med diup wörnad framhärde.

Wälborne Herr HäradsHöfdingens samt Högt ärade Rättens

 

 

ödmjukaste tienare

Olof (bomärke) Olofsson

Anders (bom.) Andersson

I Grundsjön Ofwansjö sokn.

Grundsjön - en ovansjöidyll

 

Inom Ovansjö sockens utpostområde mot Svärdsjö-gränsen ligger den idylliska byn Grundsjön med sina två gårdar famnade av skogsmarksmystikens säregna naturstämning. Det är något av stilla avskildhet och välgörande lugn, som präglar förhållandena i skogsbyn på kullen vid den lilla sjön i dalsänkan nedanför gårdarna. Dit upp når ej det hetsande jäktet och nervpåfrestande bullret från genomfartsvägarnas hårda trafik. Men det vilar därför inte någon dödande enformighet över livet i Grundsjön. Skogsavverkarna har sina vägar förbi eller bor någon tid i byn och timmerbilarna kör virke från bolagsskogarna i detta gränsområde och ner till industrierna.

Gav kyrkan präst och 1700-talskanna

 

För att bättra upp lokalkännedomen och få personlig kontakt med Grundsjöns bofasta invånare passar NP-medarbetaren på tillfället en solig dag och gör en tur från socknens kyrkbygd till västfronten.

Förbi Hagmuren och Vattans byar, där husknutarna på sina. håll kantar vägarna. och får fasadens röda. färg blandad med vägsmutsen når vi fram till ett litet vägskäl i Lövåker. Där lämnar vi den urgamla kurviga svärdsjövägen och styr in på bolagsstråket, som leder förbi Grundsjön och vidare bort genom skogsbygden.­

 

Den tämligen jämna och lätt­trafikerade bygdevägen stiger hela vägen trån Lövåker och till den omkring 2 km längre bort belägna höjden och byn, som är målet för vå.r reportagefärd.

 

SKF ÄGER BYN

Grundsjöns gårdar med därtill hörande vidsträckta skogsarealer var ursprungligen i privat ägo men är nu bolagsegendom. Mackmyra sulfitbolag härskade där en tid men numera. är det Ho­forsbolaget som dotterföretag till det mäktiga SKF, som äger det mesta. i byn och arrenderar ut gård och jord till privata vårdare och brukare.

I byns första del står in­bäddad i lum­mig lövskog en gammal fäbod­stuga, privat­ägd av två bönder från Ginborn och Yttermyre som inom detta från deras egentliga boplatser avlägsna. omräde har kvar skogslotter från förfäderna. Det är Olof Sakrisson, Ginborn, och hans svåger Johannes An­dersson från Yttermyre som behållit vad de fått som arvsegen­dom.

Huvudgården i Grundsjön har ett dominerande läge på. byns högsta. krön, dit vägen leder mellan högstammiga björkar. Uppe vid stugan är det fager utsikt över åkrarnas sluttning, idyllisk sjö och vida skogsmar­ker. Gårdens arrendator är An­ton Andersson, bördig från Löv­åker och f. d. chaufför hos GDG samt hans fru Margit, som för 7 år sedan inflyttade från Finland till Sverige. Den förhoppnings­fulle 2-årige sonen, Karl-Erik. är ute på gårdsplanen, när vi kommer till platsen, och åker glatt omkring på sin trehjuliga cykel.

 

Vid vårt besök i byn är An­ton Andersson borta i skogen och kör ihop timmer, och det är hans huvudsyssla vid sidan om jordbrukets skötsel. Men hans duktiga fru Margit är hemma. i köket och sköter mångskiftande husmodersplikter. Medan hon med vaksamt öga kontrollerar den kokande blåbärssylten i kitteln på spisen frågar vi om förhållandena i byn och hur det känns att bo så pass långt från stora bygden med närhet till affärer. post och moderna kommunikationsmedel. Att del kan ha. sina avigsidor att särskilt under vintertid alltid ha långt när inköpen för hushållet skall göras och dagsposten med tidningar och brev hämtas anser väl de flesta. människor i städer ooh samhällen vara en självklar sak.

 

INGA JEREMIADER OM DÖDANDE TRISTESS

Men fru Anderssons svar innehåller inte några. långa jeremiader över dödande tristess i byn med storskogens inramning eller längtan till folkcentra.. Sommartid är det skönt i Grundsjön. menar hon Och hon ser ut att finna. sig väl tillrätta i det propra hemmet. Arbetet tar sin del av tiden och fångar intresset. Just nu är det riklig bärtillgång i skogen och det gäller att inhösta så mycket som möjligt av den goda varan.

Så finns det 4 kor, kalvar och grisar, som kräver sin skötsel. Detta och mycket annat gör att man kan hålla sig i form, framhåller den unga husmodern.

Även om inte byn under vin­tertiden har samma färgskiftan­de vackra vyer för ögat går det an att bo så där i avskildheten och lugnet. Makarna Andersson bodde förut en tid i Sandviken, men ångrar inte att de bytte ut en trång lägenhet och industristadens­ rörliga liv mot nyrustad stuga i skogsbyns stillhet.

Närmaste affär finns i Stocks­bo och posten hämtas i Lövåker. Visst kan det många gånger vara obekvämt att alltid ha långt till inköpsstället och postinlämningen.­

­

Men Anderssons har telefon i stugan och bil i garaget, som ger möjligheter till snabb­förbindelser med yttervärlden. Bolaget håller vägen i farbart skick även vintertiden så det går bra att komma fram till bygden.

Intill Anderssons gård dispo­nerar Hofors-bolaget en stuga för sina skogsarbetare och i en gård lite längre bort i byn bor en ensam man.

Det här skildrade är något av nutidsläget i denna del av bo­lagsskogarnas område.

 

3OO-ÅRIGA HISTORIEN BERÄTTAR OM VÄXLAN­DE TIDER

Men Grundsjöns mer än 300­åriga historia har att berätta om tider och förhållanden där enskilda intressen var bestäm­mande över byns jord och skog. Intressanta händelsemoment hör samman med gångna släktens sega. kampvilja och odlarebrag­der. I en och samma släkt var det många män och kvinnor, som genom de många åren var med traditionens band bundna till denna bygd.

Hemmansägare Olof Östlund på Ginborn nere vid Storsjön, som är kommen från den ur­sprungliga grundsjösläkten har ett levande intresse för vad som hänt i forna dagar. Hans an­teckningar ur släktregistren har många namn och data, som vi tar med i detta sammanhang och. för vidare till för hembygden intresserade läsare.

I början av 1600-talet kom en man över från Finland vid namn Mats Persson med ti1lägget Fin­ne för att i Grundsjön bryta mark och bygga sig ett hem. För 60 daler köpte han det om­råde som 1621 blev skatte lagt. Traditionen berättar, att Mats Persson fick löfte om att få så mycket mark vid Grundsjön som han kunde ringa in på en och samma dag. Han var tyd­ligen snabb i vändningarna var­för hans egendom omfattade ej mindre än 1.500 tunnland när gränsen till hemmanet stakades ut år 1643.

I Mats Perssons hem växte sonen Hindrich upp. Men när han togs ut till knekt överfördes hemmanet till hans syster Mariet och hennes man Mårten Philips­son. Hindrich följde med andra. knektar till Tyskland och stu­pade där i en drabbning.

Även i ett senare skede uttogs en av grundsjögårdens manliga arvtagare till kronans tjänst och hemmanet gick över till den kvinnliga parten i släkten. Det var då som Helena Jöransson och hennes man Olof Larsson tog vid. Helena Jöransson be­tecknas som en kraftfull kvinna och uppnådde den ansenliga åldern av 102 år.

 

SILVERKANNA FRÅN STENRÖSE TILL OVANSJÖ  KYRKA

Under första delen av 1700-­talet var hennes sonson Olof Larsson husbonde på gården i Grundsjön. Det var i hans tid som det märkliga hände att den ovanligt vackra silverkannan, som nu finns i Ovansjö kyrka, hittades i ett stenröse intill går­den i Grundsjön. Olof Larsson var vid ett tillfälle sysselsatt med att röja undan sten på sina ägor och fick då fram den vack­ra. silverkannan som mäter 41 cm. i höjd. Kannan har flera utsirade figurer och inne i loc­ket en minnespenning. En in­skription på den lyder översatt till svenska: " Var stark i tron - hoppas det bästa ". Man me­nar att den är av äkta. förnäm­ligt Lybeck's-fabrikat.

Hur den tyska silverkannan hamnat i stenröset i Grundsjön torde för alltid förbli en gåta.

I en artikel i Julhälsningar från försam1ingarna för år 1906 har komminister K. G. Broberg fram- fört den teorin att kannan skulle vara ett krigsbyte som stulits av någon knekt och gömts i nämnda stenröse. Så hör till gissningarna att knekten ifråga dog utan att dessförinnan hunnit avslöja hemligheten med kan­nan och gömstället. Det finns emellertid ingenting som varken bekräftar eller bortförklarar dessa antaganden.

.

Vad man vet om kannans se­nare historia är följande: Olof Larsson i Grundsjön sålde kannan till den kände brukspatro­nen Johan Uhr, som i sin tur testamenterade den till Ovansjö kyrka, där den alltfort är en av sevärdheterna och användes som vinkanna för nattvardsgångarna.

 

SÅLDE KANNAN BETALADE TEOLOGISKA STUDIER

För de pengar grundsjöbonden fick för den i stenröset funna silverkannan använde han till att bekosta sonen Lars hans teologiska studier. Denne Lars, som föddes år 1712 prästvigdes vid 22 års ålder och ändrade då sitt namn från Lars till den latiniserade formen Laurentius och antog­ tillnamnet Grundén efter sin hemby.

Han var präst bl.a. i Harg och dog i Svinnegarn år 1769. En olljemålning föreställande Laurentius Grundén finns i Ovansjö kyrkas sakristia.

Efter besöket i Grundsjön fick medarbetaren med välvilligt tillstånd av kyrkvärden Axel Holmström, Åsen tillfälle att fotografera såväl oljemålningen som prästens bild som den förnämliga silverkanna, som plockades fram ur stenröset i Grundsjön och gav välbehövliga slantar för prästens teologiska studier

Här må även omnämnas att Axel Holmström, som var kyrkvärd i mer än 20 år, har genom sin fru, vilken härstamar från Ingels på Ginborn, en gren av den forna Grundsjösläkten, kommit med i det släktret.

                                


                                           Fru Margit Andersson arbetar vid spisen med bärsyltningen och har i sonen Karl-Erik en intresserad åskådare.

 

 










                                           



                                                                         Huvudgården i Grundsjön, där arrendator Anton Andersson bor, ligger vackert inbäddad bland träden.

Till

Dannemannen Ärlige

Och välförståndige Olof Zakrisson i

Ofvansjö sokn och Grundsjön

 

 

Jag vill med några få, dock välmenta rader låta eder få veta om mitt nuvarande tillstånd, att jag lever och är Gudilov begåvad med en God hälsa till detta dato, d. 13:de steg fienden över gränsen och d. 14:de höll vi Batalj med honom uti strängaste motto, som börjades helt bittida om aftonen då han påstod till sent om aftonen då han belägrade Stralsund med flera tusende. Här är några tusende engelsmän och svenskar.

  Jag vill säga det att här är så mycket folk som skall hava sitt uppehälle varför här är ganska svårt att bärga sig i denna stad och den Öd Lanterygeln som är belagd med Engelska troppar, flera tusen man.

  Den andra delen utav Svenska Pommern har fienden igenom stormat och belägrat och där förstör både gröda och boskap samt allt vad de äga, dess inbyggare tvingar han att göra sina tjänster på skansarbeten som de hålla på med både natt och dag, samt alla hans nödiga handräckningar. Nu hinner jag i korthet ej vidare skriva utan lämnar alltsammans uti den högsta försyn Intet mera för denna gången utan mångtusenfallt  hjärtlig hälsning till både släkt och vänner.

  Vi har nu ingen annan frihet utan ligger natt och dag på ständig fältvakt så nu får jag se att min faders ord äro sanna. Den som ej vill lyda far och mor så får han lyda trumman, när dessa rader kommer Eder till handa så varen goda försänder mig till svar tillbaka om ni lever och är vid hälsan ifall Herren skulle förläna mig liv och hälsa till dess jag hinner det emottaga.

Jag förblir mina hulda och kära föräldrars tjänstvillige Son till min död.

 

Stralsund d 4 Juli 1807 Olof Ropare

 

P.S. Min kära fader och bröder varen gode gören någon hjälp till mitt hemmansbruk förestående så att det ej blir förött allra helst med plöjning och gödningsblandning för åkern och vad ni mer kostar på, det vill jag betala eder när jag kommer hem.

 

Mina kära föräldrar önskas allt gott.