Stocksbo by

Stocksbo by

I STOCKSBO fÖR LÄNGE SEDAN

I Stocksbo för omkring 185 år sedan pågick en tvist om äganderätten till ett av hemmanen där. Den skulle pågå i 30 trettio månader och många domstolsförhandlingar, som började i Tingshuset i Ovansjö och inte slutade förrän Kungliga Hovrätten i Stockholm avslutade målet.

  Hur kunde tvisten uppstå? När man läser domstolsproto­kollen skall man finna att ett par bröders överenskommelse och handlande, när de skulle dela på det gemensamma hemmanet efter deras faders bortgång, fick en oväntad konsekvens ytterligare några år efter att de själva hade avlidit.

  Tvisten gällde nu äganderätten till Stocksbo sub 1 om 1/2-öresland. Ägaren var bonden Lars Erson, tillika svarande. Kärande var ägaren till Stocksbo 1 om 1-öresland, bonden Olof Olsson och måg på gården.


STOCKSBO RÅN BÖRJAN

Vid mitten av 1700-talet ägdes hemmanet Stocksbo 1 av bonden Lars Göransson. När han dog 1774 övertogs hemmanet av äldste sonen Olof och brukades med bistånd av hans yngre bror Erik. Olof var född 1754 och Erik 1756.

  Olof Larssons hustru var Anna Andersdotter född 1751. De fick i sitt äktenskap två döttrar, Anna född 1783 och Lisbeth född 1786.

  Brodern Erik Larssons hustru var Ingeborg Hansdotter från Sätra född 1746. De fick i sitt äktenskap sonen Lars född 1787.

  Ar 1796 beslöt sig bröderna för att lösa sitt hemman till Skatte, så att Olof blev ägare till 1-öresland och Erik till ett halvt öresland. Hemmanen benämndes nu Stocksbo 1 respektive Sub 1.

  Olof Larssons äldsta dotter Anna gifte sig med Olof Olsson från Bro. De fick i sitt äktenskap tre söner och två döttrar. Hustrun Anna avled i hetsig feber 1811 och Olof Olsson gifte sig med hennes syster Lisbeth.

  Erik Larssons son Lars gifte sig med Anna Jönsdotter från Storbodarna. De fick i sitt äktenskap dottern Anna född 1815.

  När vi kommer fram till tiden omkring 1825 är alla de gamla på de båda hemmanen bortgångna. Stocksbo 1 brukas av mågen Olof Olsson från Bro och Stocksbo sub 1 av sonen Lars Ersson.

  Det är nu som Olof Olsson plötsligt anklagar Lars Ersson för att han olagligt brukar och besitter hemmanet Stocksbo Sub 1. Han åberopar det köpebrev som upprättades när hemmanet löstes till skatte år 1796. I detta står hans svärfader Olof Larsson som ägare till hela hemmanet och brodern Erik står över huvud taget inte nämnd.

  Olof Olsson är nu alltså beredd att driva Lars Ersson från sitt hemman. Kanske ser han en möjlighet att utöka sitt hemman med hjälp av sina söner och mågen Lars Olsson, som han tidigare haft som dräng på gården och som nu är gift med äldsta dottern Anna. Han är så säker på att lyckas i sina planer att han anvisar en plats för Lars Olsson att uppsätta en gård med fähus på den så kallade Kvarnbacken som ägs av Lars Ersson. Byggnaderna blev också uppsatta under tiden som Lars Ersson försvarade sin ägorätt till hemmanet i de följande årens rättegångar.

  SAMMANDRAG AV DOMSTOLSPROTOKOLLEN Vid Höstatinget uti Tingshuset i Ovansjö den 26 november 1827 anklagar nu Olof Olsson Lars Ersson för att orättmätigt bruka och besitta hemmansdelen Stocksbo sub 1 och kräver att den återföres till det ursprungliga hemmanet. Vidare krävs av Lars Ersson att han ersätter Olof Olsson "afrad efter vad som i orten vanligt är, för de sist förlupna årens begagnande däraf".

  Olof Olsson inställde sig vid tinget biträdd av Lands­fiskalen Anders Schålltz och Lars Ersson biträddes av Kronolänsmannen Lars Petter Nordin.

Häradsrätten informerades om att Olof Olssons No 1 avlidna hustru Anna Olsdotters och nuvarande Lisbeth Olsdotters fader, Olof Larsson, och svarandens fader, Erik Larsson, i livstiden sedan år 1793 varit i besittning av ifrågavarande hemman, vilket vid den tiden var av Stubbe- och Rödjselrättsnatur och som sådant innehafts av deras fader Lars Göransson, men blivit år 1796 av Olof Larsson till Skatte inköpt. Skatteköpbrevet inläm­nades som bevis av Olof Olsson. Eftersom Erik Larsson ej nämnts i köp brevet hävdade Olof Olsson att denne ej haft någon ägorätt till det halva öresland som han brukat.

  Lars Ersson svarade att det aldrig varit meningen att Olof Larsson ensamt för sig skulle inlösa hemmanet till Skatte utan att han och Erik Larsson hade kommit över­ens att denne senare skulle deltaga i betalningen av deras faders gäld och skulle erhålla tredjedelen av hemmanet.

För att bestyrka detta uppvisades ett av lantmätaren Isaac jäderström upprättat protokoll av den 18 juni 1821 från Enskiftesdelningen i Stocksbo by.

  Vid denna förhandling var jordägarna No 1,2 och 3 närvarande och bekräftade att Sub 1 var ägare till ett halvt öresland men inte erhållit Laga åtkomst, Handlingar och Rök. De intygade vidare att Erik Larsson årligen kan föda 4 kor och en get förutom småkreatur och att han förleden vinter och nu har 2 hästar utan att anlita någon annan om foder. Byamännen ansåg därför att Erik Larsson måtte vid detta Storskifte äga rätt att föra talan och tilldelas jord efter dess löpande skatt: Ett halvt öresland.

  Lars Ersson gjorde rätten uppmärksam på att i detta protokoll var käranden Olof Olsson närvarande och hade i åtskilliga andra avseenden ordat men icke något invänt emot Erik Larssons äganderätt till ifrågavarande halva öresland samt vid jordägarnas uppgift på sin skatt hade Olof Olsson låtit anteckna sig för ett öre och Erik Larsson opåtalt för tolv penningland.

  I ett annat protokollsutdrag av den vid Enskiftesdelningen av inägorna till Stocksbo by av Herr Förste Lantmätaren Björkman år 1825 upprättade karta framgick också att Hemmanet No 1 helt bestående av 1-öresland innehaves av tvänne Åboer, nämligen No 1 Bonden Olof Olsson och Sub No 1 av Lars Ersson.

  Olof Olsson skattar för l-öresland och Lars Ersson för halvöresland.

Vidare refererades till protokollet för den 22 juni 1825 "då under Skifteslägginingen berörde Olof Olsson på Hemmanet No 1, icke gjorde något hinder emot delningen mellan sig och Lars Ersson, som för ett halvt öresland skulle skatta med 26 sh 7 och 1/2 rst Specie i Grundränta och vilken erhållit tomter och vret".

  Dessutom förelades en avskrift av Landshövdingeämbetets Resolution av den 11 sept 1826 i vilken Lars Ersson beviljats särskild Rök under namn av No Sub 1 för ifrågavarande Tolv Penningland i Hemmanet No I i Stocksbo vilka ansetts honom till höra.

  Efter uppläsning av Resolutionen yttrade Olof Olsson att han vid Lantmätaredelningen inte vetat annat än att Erik Larsson och Svaranden varit ägare av en tredjedel av hemmanet. Sedermera hade han erfarit motsatsen och antog att om Erik Larsson haft för avsikt att efter skatteköpet under äganderätt innehava någon del av hemmanet hade Erik Larsson ofelbart upprättat ordentlig avhandling med Olof Larsson eller tillika med honom sökt inlösa hemmanet till Skatte.

  Svaranden förklarade att en överenskommelse mellan hans fader och Olof Larsson i detta avseende hade ägt rum och att det hade upprättats en skriftlig avhandling men att den nu inte kunde återfinnas. Men Lars Ersson trodde sig med vittnen kunna upplysa om det förhållandet varför han hade inkallat gamle Olof jönsson i Stocksbo och Masmästaren Olof jönsson i Åttersta.

Av Olof jönssons i Stocksbo vittnesmål framgick att: Erik Larsson och Olof Larsson vid ett tillfälle 1793 i närvaro av vittnet och andra personer hade överenskommit att Olof Larsson skulle av hemmanet innehava två tredjedelar och Erik Larsson återstående tredjedelen emot deltagande uti faderns skulder och att vittnet därefter, när hemmanet skulle inlösas till Skatte, hört omtalas att Erik Larsson i löseskilling skulle deltaga till en tredjedel men vittnet kände inte till om så skett.

Av Olof jönssons i Åttersta vittnesmål framgick att:

Olof Larsson och Erik Larsson vid ett tillfälle uti vittnets och avlidne Pehr Janssons på Åsen närvaro träffade det avtal som skriftligen upprättades samt av Olof Jönsson och Pehr Jansson bevittnades att Olof Larsson skulle ha två tredjedelar och Erik Larsson en tredjedel av Hemmanet No 1 i Stocksbo emot lika förhållande i faderns skulder. Därvid åtog sig Olof Hansson i Sätra att betala vad belöpte på Erik Larssons skuld till Hammarby Bruk.

  Vid flera tillfällen sedan skattebrevet meddelats hade Olof Larsson och Erik Larsson för vittnet berättat att de, som alltid levde i sämja och förtrolighet, överenskommit att efter skatteköpet liksom förut ha Hemmanet Gemensamt under en Rök.

Efter vittnesmålen begärde Lars Ersson uppskov med målet till nästa ting för att anskaffa vidare bevismaterial vilket Käranden bestred. Men likväl fann Häradsrätten skäligt att bifalla denna anhållan.

  Till Laga Vinter Tinget den 14 april 1828 hade Lars Ersson som vittnen åberopat Bonden Anders Andersson på Hemmanet No 3 i Socksbo, Kolaren Olof Jöransson därstädes samt Bonden Olof Jansson i Lövåker. De två sistnämnda vittnena hade inte hörsammat kallelsen varför 

ronolänsmannen Nordin yrkade att de måtte fällas för Laga Böter för uteblivande från Tinget.

Vittnet Anders Andersson som är född 1760 påminde sig att: då ifrågavarande hemman löstes till Skatte skedde detta samtidigt som han också löste sitt hemman till Skatte.

Olof Larsson väl var skriven för hela hemmanet men att såväl Olof Larsson som Erik Larsson var för sig sade åt vittnet att Erik Larsson utbetalte 1/3 av lösensumman och att han föjaktligen skulle bliva ägare till 1/3 av hemmanet.

  Vittnet hade aldrig förrän nu hört någon påstå att icke Erik Larsson och efter honom hans arvingar var ägare av tredjedelen av hemmanet No 1 i Stocksbo.

Svaranden uppvisade en karta som upprättades över Storskiftesdelningen i Stocksbo och där Svaranden såsom ägare av ett halvt öresland tilldelades motsvarande ägor. Kartan var fastställd av Härads Rätten den 13 november 1826.

  Till Laga Hösta Tinget den 29 November 1828 hade den på sista Tinget instämde, men uteblivne vittnet Kolaren Olof Jöransson i Stocksbo infunnit sig. Det andra inkallade vittnet Olof Jansson anmäldes ha avlidit.

   Vittnet Olof Jöransson berättade att: han för omkring tjugo år sedan hade befunnit sig i sällskap med Olof Larsson till något ställe, då samtalet föll på det förhållande som i "tidens begynnelse", som orden föll, varit emellan Olof Larsson och Erik Larsson i anseende till besittningen av deras hemmansdelar. Olof Larsson yttrade då att: Erik Larsson är fri, han har betalt en tredjedel i Skattelösen och Processen" .

Till ytterligare bestyrkande av sin äganderätt till en tredjedel av hemmanet inlämnade Svaranden ett utdrag av Häradsrättens Dombok för den 28 november 1793 med följade innehåll:

  År 1792 den 16 oktober voro undertecknade uppå begäran av Bönderna Olof och Erik Larsson i Stocksbo, att dem emellan fördela såväl Hemmanets fastighet som lösa egendom. Varande dessa Bönderna överens att Olof Larsson såsom äldst behåller två tredjedelarna och Erik Larsson tredjedelen uti allt.

    ut Supra             Olof Larsson Erik Larsson

  Sålunda vara fördelt och avhandlat intyga Anders Göransson på Åsen och Anders Olsson i Backberg.

Kärandeombudet förklarade då att han varken kunde medgiva eller bestrida Kontraktets giltighet. Dock vore han snarast böjd att tro att något sådant icke ägt rum enär Erik Larsson först nyligen sökt särskild Rök på den del han sålunda skulle äga. Han hade i stället låtit skriva sig såsom dräng på hemmanet.

  Under yrkande om rättegångskostnad å båda sidor och Svaranden att Käromålet måtte ogillas anhöll parterna om utslag i målet.


UTSLAG

Innehållet i första delen av utslaget beskriver ingående förutsättningarna i tvistemålet vilka torde vara kända för läsaren vid det här laget. jag utelämnar därför denna

20· Hembygd Ovansjö nr 2-2011

ordrika del och går direkt in på slutorden i Häradsrättens dom:

" ... anser Häradsrätten det böra för fast antagas att efter avtal emellan Olof Larsson och Erik Larsson, denne senare betalt en tredjedel i Hemmanet, på lika villkor som Olof Larsson, och att, sedan Olof Larsson i sitt namn fått hela Hemmanet Ett och ett halvt Öresland till Skattelösa,vilket skett genom Kongl: Collegii Brev den 8 juni 1796, Erik Larsson i följd av vad nyss nämnt är, såsom ägare bibehållits i besittningen av berörde en tredjedel eller Tolv Penningland, därå han ock omsider förskaffat sig särskilt nummer och Rök.

  Och emedan Käranderna för deras talan icke förebringat annat skäl än det, som kan vara att hämta av den omständigheten att Olof Larsson men icke Erik Larsson, uti Skattebrevet nämnes såsom den som beviljats inlösningen av Hemmanet från Krono till Krono Skatte, vilken omständighet dock, vid ovannämnda förhållanden, förlorat den betydelse, den eljest kunde äga.

  Ty prövar Häradsrätten rättvist förklara det något avseende i Kärandernas påstående icke havas kan, utan varda desamma ogillade; men rättegångskostnaden kvittas Parterna emellan.

  År och dagar som ovan På Härads Rättens vägnar Robert Lönnerberg"

  Efter Häradsrättens utslag fördes nu målet vidare till 1829 års Lagmans Ting med Västernorrlands Lagsaga

i Gästrikland. Även Lagmansrätten ogillade Kärandens krav och dömde Olof Olsson att till Lars Ersson utbetala 6 Rd 32 sh Banco i ersättning för hans omkostnader.

Käranden Olof Olsson drev nu målet vidare till Kungl. Hovrättens prövning. Även här fastställdes Lars Erssons

Stocksbo Jaktlag

Från vänster: Sune Emoth, Toivo Sarlin, Sten Westberg, Hans Lindberg, Jan Engberg, Sven Wikblom,??, Olofsson och Börje Edvinsson.