Vattan-Lövåker-Stocksbo

Byarnas historia

Lövåker 1:13 (Gamla skolan)

Nuvarande ägare:

Kjell Thorslund

Svärdsjövägen 488 812 94 Åshammar

1894 Ofvansjö kommun. Avstyckning av tomt 0, 346 hektar från Lövåker 1. 1 oktober 1894. Lövåker 1:13

1895 Ofvansjö kommun. Avstyckning av tomt hektar från Lövåker 1. 0,206 26 mars 1895. Lövåker 1:14

1921 Axel Thorslund, lagfart 29/8

1947 Ture Åberg med fru Ruth, köpebrev 2 juli, säljare Axel Thorslund

XXXX Gustav och Stina Nilsson, köpebrev xxxxx, säljare Ture Åberg med fru Ruth

1961 Uno Persson, köpebrev 15 april, säljare Gustav och Stina Nilsson

1961 Kjell Thorslund, köpebrev 29/11. Säljare Uno och Irené Persson

1997 Fastighetsreglering mellan Lövåker 1:13 occh Lobo 1:2

1983 Fastighetsreglering berörande Lövåker 1:2, 1:13 och Nybo 1:1

LÄRARE I STOCKSBO SKOLA 1864-1942. VIKARIER EJ MEDTAGNA.

N.N.ÅBERG                                    1864

ANDERS ROOS D.Y.                     1866-1867

LARS WESTIN                               1871-1872

ALFRED ALM                                1873-1874

J.WIKBERG                                    1875-1880

EMILIA ANDERSSON                  1881-1882

JOHANNA ANDERSSON             1886-1900

AUGUST GRANE                          1901-1907

BERNHARD GRUNDEL               1908-1909

GUSTAVA UNDBERG                   1910-1913

ERIK ÅKERSTRÖM                      1914-1917

EVA MALMBERG                         1917-1930

GUNNAR WESTBERG                 1918-1935

GUSTAV PALM                              1936

Skollärare J Wikberg

I början av 1875 antogs J. Wikberg till lärare i Stocksbo. Han ägnade sig även åt predikoverksamhet samt omfattade Waldenströms läroåskådning. Därigenom uppstodo slitningar med skolrådet och dess ordförande. Av ortsbefolkningen var han värderad både som lärare och människa. Han var synnerligen oförskräckt och i vissa fall även envis. Ibland hände även att han inför skolbarnen uttalade sitt missnöje över det bemötande, han fick röna från skolrådets sida. I glaset på ett innanfönster i gamla skolhuset stod ännu vid början av 1900- talet följande inristat med en stålspets: »J. Wikberg, f. d.  djurtämjare åt Ovansjö skolråd». En förståndig bonde i byn, som stod utanför lärostriderna, tyckte mycket om Wikbergs klara, rediga och bevisande förkunnelse, varför han i sitt stilla sinne önskade, att Humble hade varit med och fått taga del av utläggningen.

  Vid ett husförhörskalas i byn, dit kyrkoherden och skolläraren voro bjudna, uppstod dispyt i lärofrågan. Humble, som var synnerligen temperamentsfull, brusade därvid upp, men Wikberg yttrade helt lugnt: »Om kyrkoherden blir för varm, så kan vi ju gå ut och svalka oss en stund».

  Wikberg var på sätt och vis en mångfrestande natur. För att öka de knappa inkomsterna sysslade han under somrarna med fotografering. För att få större frekvens byggde han en stor vagn, där attiraljen stuvades in. Vagnen, som kallades »Noaks ark», tjänstgjorde även som bostad under resorna. Han skaffade sig även en medhjälpare och lånade en gammal, trög häst, som han kallade »Snabbfot». Så bar det iväg från den ena socknen till den andra. Resorna utsträcktes ända till trakten kring Gysinge. Här och där i bygderna gjordes uppehåll i och för fotografering. Åkdonet gick så tungt, att karlarna måste skjuta på i backarna för att »Snabbfot» skulle kunna taga sig fram. Affärerna gingo också dåligt. Efter några resor blev vagnen stående i grustaget invid skolan, där den snart föll sönder. En person i byn, som satsat pengar till företaget, fick nöja sig med hjulen som ersättning för sitt utlägg. Efter några år lämnade Wikberg läraretjänsten. En kort tid hade han därefter anställning som predikant vid österbergs missionshus, varefter han reste till Amerika.

  Under det de religiösa striderna pågingo, erhöll Humble av skolrådet rätt att bestämma, vilka religiösa talare, som skulle få uppträda i skolorna. På grund därav blevo Hedblom och Wikberg förbjudna att predika i skolhusen.